Idag är en alldeles fantastisk dag

Vilken underbar dag!

Jag har, just idag, en alldeles normal energi, trots att det är dags för en puff kortison som jag valde att skippa.
Det känns stort
Just idag känner jag att jag kan göra allt jag vill och det var längesen jag hade den känslan. Väldigt länge sedan! 

Hinder eller möjligheter

För att göra en lång historia så kort som möjligt.

Under de senaste tjugo åren har jag haft problem med andningen, så i min värld finns inga självklarheter, inte om någonting.
Jag har diagnos kol, men efter att ha läst massor om andning och svårigheter, inser jag att kronisk stress har påverkat minst lika mycket. 

Hinder i form av väder och vind har tvingat mig att välja vad som varit möjligt för stunden.
Lågtryck och fuktig luft, blir det jobb inomhus, vid högtryck och klar luft funkar det att jobba ute. Eller att gå en promenad. 

För varmt? 2018 var en het sommar och jag kunde inte andas. Paniken var nära och det var vidrigt att gå ut och känna hur den kvava luften slog emot mig. Det tog tvärstopp i luftrören.

Men, det har fungerat, trots allt. Det gäller att gilla läget och klura på vad som är möjligt. 

Problemen och tagit lite olika uttryck men lite sammanfattningsvis kan jag säga att ett normalt liv har känts långt borta, alldeles för många dagar av de senaste 20 åren. 

Enkla vardagssaker har varit omöjliga, till exempel en vanlig promenad och att prata med vänner  samtidigt.
Att gå uppför en backe  har varit som en mardröm, men med en jäkla vilja går det.  Man måste bestämma sig! 

Kortison och immunförsvar.

Kortison har varit min räddningsplanka sedan 2003.
Men ju mer jag läser om kortison desto bättre förstår jag varför stressen envist hängt kvar i kroppen. 

Det konstgjorda kortisolet, kroppens eget stresshormon har gett en adrenalinkick vid varje inhalation. Det gav en skön kick av välmående för en stund.
Kortison gav andra små gåvor också. Skör hud och underhudsblödningar, stora mörkröda plättar på armar och händer började bli vardag.
Jag visste att jag måste bli av med kortisonet på något sätt och pratade med min husläkare – där var det stopp.
2015, efter en jobbig resa med lunginflammation och sepsis och 4 dygns sjukhusvistelse blev diskussionen om kortison något hetsig.
Jag ville förändra men läkare hävdade att jag var rätt medicinerad.
Men till slut tror jag ändå att småländskan var envisare. Vi är ju kända som det, vi smålänningar och just idag känns det möjligt fullt möjligt! 

Diagnoser och sjukskrivning.

2002 blev jag sjukskriven med diagnosen  stressrelaterat utmattningssyndrom.
Då jobbade jag som lärare och levde med ständiga omorganisationer och svagt ledarskap i organisationerna, väggen var oundviklig och den var hård! 
2002 fanns det inte särskilt mycket kunskap om stress och utmattning. Några former för behandling, förutom psykofarmaka, fanns inte.
Piller blev en lösning under en kort period, men min läkare var härligt openminded och jag kunde välja örter istället. 

Diagnosen kol fick jag  2003 och jag gick ut från mottagningen med recept på tre kortisonpreparat – alla tre att inhalera.
Jag gillade inte läkarens min när hon gav mig receptet.Ogillade hennes leende när hon sa att medicinen var min för resten av livet.
Nope, tänkte jag. Så är det ICKE.
Jag använder fortfarande ett av preparaten, men jag har valt att minska rekommenderad dosering med ca 85%.
Det minskar stressen men den läker ändå inte ut.  Frågar mig själv med jämna mellanrum VILKEN vana jag behöver förändra! 

Idag är jag övertygad om att mina andningssvårighet framförallt uppstod pga stress.
En snabb, stressad och ytlig andning som blev en vana eller rättare, en ovana. 

Inflammationer, inflammationer och inflammationer en gång till.

Inflammationer har slagit till med ojämna mellanrum, i olika former och olika allvarligt. Ekvationen går ihop när jag läser biverkningar från en av medicinerna, Spiriva, där jag kopplar minst 5 allvarliga inflammationer till beskrivningen jag hittade.

2015 ett ovanligt sjukt år!

2015 – var inte kul och inflammationerna begränsade livet i allt. 

Under tidig sommar fick jag ihärdig och kraftig huvudvärk, jag som annars aldrig har ont i huvudet.
När det började blixtra för ögonen tänkte jag att det nog var migrän. 

Men det var bältros – över vänster del av huvud och ansikte.
Det gjorde ont, djävulskt ont. 

Jag blev ljus och ljudkänslig, kunde inte vara i solen och inte använda någon form av skärm eller läsa böcker och tidningar. Det blev hammock i skugga, solglasögon och keps mot ljuset med ljudböcker i mobilen hela sommaren. En tur med bilen var ju såklart inte att ens tänka på. 

Mot slutet av juli kändes det bättre och jag kunde röra mig utomhus men solglasögon och hatt eller keps hängde med in mot hösten.
Vid en synundersökning, fick jag veta att jag haft en sagolik tur som fick behålla synen på vänster öga.
För det är jag oändligt tacksam.

.

Immunförsvaret når botten.

I november var det dags igen.

Den här gången lunginflammation, sepsis, skyhög sänka och katastrofalt lågt blodtryck.
Då blev det 4 dygn på sjukhus och väl hemma igen, kunde jag gå max 50 meter åt gången.
Mitt immunförsvar hade hittat bottenläget och först lång efteråt förstod jag vilken tur jag haft som överlevde.

Kunskap finns för den som söker.

Under många år har jag letat lösningar. Lyssnat på min proffsiga och väldigt duktiga läkare, men Inte nöjt mig med läkarvetenskapens ord.
För första gången i historien kan vi söka och värdera kunskap själva.
Det krävs personlig  kunskap och förmåga att kritiskt granska och sortera information, men det går för den som bestämt sig. 

De gamla auktoriteternas ord är inte längre allenarådande och det öppnar möjligheter ingen kunde ana för 20 år sedan. 

Ny forskning och nya kunskaper kommer ut varje dag och den som använder Google Scholar vet att där finns aktuella och evidensbaserade rapporter att läsa.  
Skulle fackspråket på engelska bli för besvärlig så klämmer vi väl till med Google Translate också.